Dojjans Shoebusiness

Nyheter, events och berättelser från träsko- och skinnproduktbranschen.

Hjortresan del 1: Med 100 stinkande hudar i baksätet

Hjortresan del 1: Med 100 stinkande hudar i baksätet

I våras kom jag i kontakt med en hjortfarm där man håller dovhjortar. På omvägar fick jag höra talas om att de hade ett gäng ogarvade hjorthudar liggande som de inte visste vad de skulle göra av. Fick det något att tända till hos en garvad lädernörd? Tja, bajsar hjortarna i skogen?

Jag åkte ut till farmen för att titta på hudarna och blev visad till förvaringen. En hög insaltade hjorthudar var en syn man inte ser varje dag. Det var inte snyggt och luktade inte sommaräng, men jag tänkte, äh vad fan. Alla opreparerade hudar ser ju ut sådär.

Trots deras något skamfilade yttre och behovet av en miljon Wunderbaums runt halsen började det fullkomligt storma i huvudet av idéer om vad mycket fint och roligt man skulle kunna tillverka av dem. Och lite kul att få jobba med dovhjortskinn, något jag inte testat förut. Lädernörd som man är kunde jag heller inte motstå tillfället att få följa ett material från början av förädlingsprocessen till slutresultat. Så efter en stunds funderande meddelade jag att jag gärna ville ta mig an hudarna. Sedan åkte sedan hem för att berätta den glada nyheten för min hustru. På vägen funderade jag en del på hur jag skulle presentera det hela. Hon är ju van vid mina idéer och infall, men 300 råa hudar kan kanske behöva en positiv inledning...

Här följer ett utdrag av konversationen:

Gränsvägen 19, Falkenberg. Torsdag, 18:30.

Jag: - Hej älskling, hur har du haft det på jobbet idag?

Hustrun: - Bra, tack. Vad har du gjort själv?

Jag: - Hjort? Ha ha. lustigt att du säger det, det var en grej jag skulle behöva ta upp med dig. 

Hustrun: - Marcus! Vad har du nu köpt?

Jag: - Alltså, köpt och köpt…. Det handlar mer om att ta hand om en grej. Förvalta liksom. Förädla är ett bra ord! 

Hustrun: - Du har väl inte ”råkat” köpa en skofabrik till? 

Jag: - Nej, nej älskling, det har jag ju lovat att inte göra utan att fråga dig först. 

Hustrun: - Vad gäller det då?

Jag: - Hjort.

Hustrun: - Ja, berätta vad har du gjort nu.

Jag: - Ja, alltså hjort. Närmare bestämt dovhjort. Härifrån Falkenberg.

Hustrun: - Dovhjort? Har du köpt en dovhjort. 

Jag: - Nej, nej, inte köpt, vi ska ta hand om dem. Förädla.

Hustrun: - Dem? Är det fler än 1?

Jag: - Öh, ja, jo, några fler…

Hustrun: - Marcus… hur många?

Jag: - Ungefär tre… hundra.

Som tur är behövde vi inte förvara dem hemma i garaget, de fick ligga kvar på farmen tills jag hittade ett garveri som kunde ta sig an dem, vilket var lättare sagt än gjort, men innan sommaren hittade jag ett garveri i Köln. Så jag lastade in 100 av de insaltade hjorthudarna i Dojjans Shoebusiness skåpbil och körde ner till Köln.

Det var en minnesvärd resa som tog sin ansenliga tid och jag hade verkligen behövt de där 100 Wunderbaumen. På färjan mellan Rödby - Puttgarden vågade jag knappt se mina grannar på bildäcket i ögonen när de passerade bilen. Jag undrade vad de tänkte. Kanske att jag var seriemördare med bilen full av stackars offer, eller maffian på väg att dumpa eliminerade fienden i havet. När jag väl lastat av hudarna på garveriet styrde jag mot närmaste pub och det satt ganska fint med en Bitburger… Man blir ganska torr i halsen av att försöka att inte andas med näsan i 10 timmar.

På garveriet i Köln påbörjades garvningsprocessen nästan omgående. På detta garveri används inga tungmetaller för att garva djurhudar. Istället garvas allting med bark från Mimosaträdet, vilket gör processen snällare mot både miljön och slutanvändaren av produkten. Det tar dock ett par månader för dem att bli klara (mot ca 4 timmar när man garvar med krom), så nu började en period av otålig väntan för att få se hur dovhjorthudarna skulle bli.

Häromdagen fick jag ett prov på en färdiggarvad hud för att bestämma hur jag vill att slutprodukten ska se ut. Vilken färg vill jag ha? Vill jag att de ska bli nappa*, nubuck** eller kanske mocka***? Ska jag använda det till förkläden, plånböcker, kuddar, skor, handskar eller kanske ett par byxor? Det ska jag fundera på ett tag och om det kan ni läsa mer om i nästa blogginlägg.

*Nappa är en typ av skinn som är framtagen för att narvsidan (hudens utsida) skall bäras utåt. Ursprungligen avsågs alun- eller vegetabiliskt garvat och kulört färgat fårskinn ibland även get- eller kalvskinn men numera kan det även syfta på andra typer av skinn. Nappa är slitstarkt och betydligt slätare än mocka.
**Nubuck (även kallat nubuckläder) är en läderkvalitet där narvsidan (utsidan) är slipad för att bli matt. Nubuck påminner om mocka. Det används vanligtvis i sportkläder, såsom skor och kängor men även skärp, motorcykelkläder, handskar och möbler.
***Mocka är en speciell läderkvalitet där köttsidan är den som är avsedd att synas utåt. Köttsidan har slipats för att få en sammetsliknande yta. Det svenska namnet härleds, liksom mockakaffe, från staden Mocka i Jemen. På franska och engelska är denna sort av läder känd som suede, av franskans "gants de Suède", som betyder "handskar från Sverige”.

Källa: Wikipedia

Bild lånad från http://www.kolmarden.com/djurpark/djur/dovhjort

 

 

Fortsätt läs mer
909 Träffar
0 Kommentarer